Gummi-kurs på Bromma gård.

En vecka sent så kommer här en liten uppdatering efter förra helgens mycket lärorika kurs för Gummi på Bromma gård. Först och främst, Bromma gård, vilken fin anläggning!

Jag har inte ridit för Gummi tidigare och det är alltid roligt att få en ny instruktörs syn på mig och Eros som ekipage. De flesta instruktörer ser samma saker och har samma syn på vart man vill, men vägen dit kan se lite olika ut. Olika instruktörer har också olika hjärtefrågor som de lägger extra vikt vid.

Jag och Eros fick börja med att visa upp oss lite så att Gummi skulle få en bild utav oss. Efter att ha farit runt i ridhuset i ett behagligt tempo i alla gångarter så sammanfattade Gummi det ganska uppenbara i att jag gärna rider och glider i ett komfort-tempo, där allt känns fint och Eros är flott, men vi inte utmanas och utvecklas särskilt mycket. Resten utav helgen däremot, då fick vi båda både jobba hårt och utmanas. Så roligt!

Tydligen är dte korta tempot mycket kortare än vad jag och Eros tycker och tydligen blir min snälle pigge häst en aning sur när tempo måste sänkas och vi måste börja jobba. Dessutom visade det sig plötsligt att ryttaren, dvs jag, inte hade någon ordning på vare sig under skänklar eller tyglar, de första petade rakt ut och tyglarna rann mellan fingrarna på mig. Det tyckte jag inte alls störde så mycket i komfort-tempot….

Vi fick jobba mycket på böjt spår i kort tempo i skritt och tölt och försöka få Eros och hitta en lite lägre arbetsform där det helt plötsligt blev väldigt jobbigt för honom. När han var tvungen att bära upp sig själv och inte bara springa iväg. Men hoppsan, vad fin han kändes!

Nu ska vi jobba på att få båda sidorna lika starka och kanske våga sätta lite mer krav. Enligt Gummi är jag lite för snäll med min häst.. Till nästa kurs hoppas jag att vi kan visa upp en trevligare arbetsform och inte bara komfort-tempo..

Tack Gummi för ditt engagerade instruerande och tack Katarina för den fint anordnade kursen!


Eros fick fina lovord från Gummi och jag var stolt som en tupp.


Det är nästintill omöjligt att galoppera på volt..

Posted in Eros, Foton, Träning | Lämna en kommentar

Angående Tennessee Walking Horse och djurplågeri.

Det här är så fruktansvärt att det knappt går att titta på. Men det behöver spridas. Så se det och sprid vidare.

Posted in Övrigt | Lämna en kommentar

Inga hovar, ingen häst.

Jag har den senaste tiden ridit en av våra uppfödningar lite grann då nuvarande ägaren har fått lite problem med takten i tölten och traven som i stort sett nästan försvunnit.

Ägaren, som ridit ridlektioner regelbundet sedan hon köpte stoet har känt sig en aning uppgiven över utvecklingen och jag kände inte alls igen henne. När vi sålde henne var hon en flott töltmaskin som mycket sällan hade problem med takten. Hon travade utan problem med en hel del aktion. Hästen som nu mötte mig skulle kunna liknas med en trött ridskolehäst (inget ont om dessa trotjänare dock!), ingen aktion, på framdelen och mycket passaktig i alla gångarter. Som en helt annan häst.

Jag kände direkt att det här inte kunde enbart bero på annan/felaktig ridning och vid en liten genomgång utav hela hästen så fastnade jag ganska snart på hennes hovar. Dessa katastrofalt små, snedskodda hovar. Det här stoet är stort, någonstans runt 147 cm hög, en rejäl islandshäst med andra ord. Hon har stora hovar, proportionerligt till hennes kropp. Fast hovarna hon stod på nu var jättesmå och de såg ganska illa ut.

Det visade sig att en outbildad ‘hovslagare’ hade skott henne under året och helt tydligt inte vetat vad han sysslat med. Vi lät henne växa så mycket som det gick innan hon kude skos om, vilket skedde i söndags. En duktig hovslagare gjorde hennes hovar både mycket finare i formen och inte lika vridna. Och vad hände då? Jo, helt plötsligt är både traven och tölten tillbaka!

Jag red en gång veckan innan hon skoddes om och igår. Skillnaden är milsvidd. Och än en gång stämmer det gamla ordspråket som även är rubriken på de här inlägget ”Inga hovar, ingen häst”.

Är man det minsta osäker på hur en bra skoning ska se ut så tipsar jag om att gå en hovkurs och att enbart anlita hovslagare med utbildning och mycket kunskap som kan förklara och visa och som verkligen vet vad hen gör. Jag tycker att jag ser många dåligt skodda hästar, som även visar stora taktproblem. Kanske är skoningen inte hela lösningen, men med största sannolikhet försvårar man det för sig själv och hästen om skoningen är dåligt utförd. Jag brukar likna det med att bli tvungen att ha på sig för små och trånga skor hela tiden och sedan förväntas prestera bra på en löprunda.

Så, vårda era duktiga hovslagare ömt, de är värda sin vikt i guld!

Posted in Träning, Övrigt | Lämna en kommentar

Vilken häst jag har!

Eva, en av mina elever som även köpte Vilja av oss för ett år sedan har länge pratat om att hon väldigt gärna skulle vilja rida lektion på Eros. Idag skedde det.

Eros är väldigt känslig för alla hjälper och väldigt villig, så jag tyckte att det skulle bli spännande att se hur det skulle gå. Är man lite spänd och håller i för mycket finns en risk att han blir väldigt stressad och spänd, även om han egentligen är en väldigt cool kille.

Eva skötte sig prickfritt och Eros likaså, även om det var lite svårt att  . Det är så roligt att kunna bjuda någon på en riktig ridupplevelse. Efter första tölten så var Evas mungipor uppe vi öronen och Eros såg jättefin ut. Sen fortsatte det så resten utav lektionen. Tyvärr regnade det ganska kraftigt så det var svårt att fotografera, men de dansade fram på banan. Eros betedde sig som en riktig läromästare, om än en ganska känslig sådan. Så roligt att se!

Posted in Eros | Lämna en kommentar

Trött häst.

Sist jag var i stallet kunde jag inte låta bli att fota den här valacken som såg minst sagt trött ut.

Posted in Foton | Lämna en kommentar

Tömkörningskurs för Anders Eriksson.

För de flesta hästmänniskor är nog inte Anders Eriksson ett okänt namn. Anders är en legend inom körsporten och inom arbete vid töm. Jag hade förmånen att få ta en lektion för Anders i förra veckan med Eros.

Jag hade förberett en del frågor kring arbete i töm och Anders var som en outsinlig källa till kunskap. Jag testade några olika tömföringar på Eros och märkte ganska snabbt vilka han svarade bäst på och var vi hittade finast ontakt. Eros skötte sig prickfritt. Det är helt otroligt vilken häst jag har. Han är helt cool och obrydd oavsett vad som händer, å andra sidan är han extremt uppmärksam och lyhörd och avläser min minsta vink. Den perfekta hästen.

Eros fick också idel lovord från Anders och matte var stolt som en tupp. Anders tyckte att Eros enda problem var att han inte är 20 cm högre, för då hade jag kunnat massproducera hästar som honom. Och han har en poäng, även om jag tycker att han 145 cm räcker, Eros har så lätt för sig, är arbetsvillig och positiv, har fin gång, god exteriör och mycket framåtanda utan att bli spänd. Vi får bara hoppas att lillasyster Vera följer hans fotspår.

Jag fick många tips att ta med mig hem och hoppsan, helt plötsigt så fungerar tömkörningen så mycket bättre och vi gjorde både öppna och sluta utan några som helst problem. En riktig skjuts för motivationen!

Posted in Eros, Hästar från Snäcksjön, Träning | Lämna en kommentar

Hoho, någon där?

Ungefär så kändes det när jag försökte få någon kontakt med Eros idag. Efter att ta letat reda på en häst under ett berg av lera så red jag och John ut. Glód verkade sköta sig prickfritt men Eros däremot, han var inte på humör för finlir och lätt kontakt.

Det var som att sitta på ett expresståg på väg att explodera. De senaste veckorna har jag upplevt att vi båda hittat en mycket mjukare och finare kontakt med lätt hand från min sida och Eros har å sin sida varit väldigt uppmärksam på mina hjälper och ridningen har känts väldigt harmonisk. Idag var det dock långt borta. Bromsen fungerade inte och när den slutar fungera så är det svårt att få någon mjuk och fin ridning. Eros kändes som om han inte hade fått jobba på en vecka och höll på att krypa ur skinnet. Han stod på bakbenen om han var tvungen att stå still, han blev rent ut sagt förbannad när Glód gick först, svansen slog när jag bad om ett lugnare tempo.

Eros ÄR en väldigt villig häst och ibland kanske han gärna springer hellre än jobbar. Idag kände jag ganska snabbt att det inte var dagen att hålla på och tjafsa med honom, utan jag sänkte kraven ganska drastiskt och gjorde mitt bästa för att inte bli hängande i nödbromsen.

Man vet aldrig vad som kan föranleda att hästen en dag känns som om den har en dålig dag. Kanske var han lite stel, lite extra trött eller så tyckte han just idag att han absolut inte hade någon lust med något arbete som helst. Jag vet att Hreggi sa någon gång till mig att välja mina strider och att aldrig gå in i en ”fight” om jag inte är säker på att jag kan ”vinna”. Jag vet att Eros i vanliga fall är ett under av samarbetsvilja och positiv energi, så idag valde jag att sänka kraven och försökte ha det lite kul. Sen har Eros, precis som mamma Perla även en dos med temperament som gör sig påmint ibland.

Ridturen idag var ingen höjdare, men vi tog oss igenom den utan några större missöden. Och det får finnas sådana dagar också bara de inte dyker upp för ofta. Imorgon tror jag att det får bli lite markarbete där vi kikar igenom alla grunder för att känna att allt sitter där det ska. Bättre lycka nästa gång helt enkelt.

Posted in Eros, Träning | Lämna en kommentar

Alice.

Vi skriver mest om hästarna här på bloggen vilket iofs är naturligt, men någon vi sällan nämner mer specifikt men som alltid är med,är Alice. Vår fantastiskt goa dalmatiner som bor med oss på Snäcksjön.


Foto: Sara Rönne

På Snäcksjön har vi alltid haft en förkärlek för dalmatiner, en hundras som Malou har haft i stort ett hela livet. Före Alice hade vi den något spattiga Molly och den coollugna Olivia. Dalmatinern är en vaken, energisk och glad hund som alltid vill vara med där det händer.

Alice är sju år i år, men kommer förmodligen alltid kännas som en unghund i kropp och själ. Hon är bitvis självvalt lite döv, framförallt när hon gör något hon inte ska..när det läggs något gott i matskålen däremot, då är det märkligt nog inget fel på hörseln alls.

Så fort vi ska ut i stallet, eller ut överhuvudtaget, så följer Alice med. Hon är med när vi rider och oftast så håller hon sig där hon ska. Ibland händer det dock att hon helt plötsligt är ”försvunnen” och tagit en annan väg hem, tur att vi bor som vi bor.

Alice försöker gärna ”hjälpa till” så fort hästar ska flyttas. En klassiker är när vi släpper ut hästarna ur stallet för att gå ut i hemhagen. Då står Alice gärna i dörröppningen och skäller och hjälper till. Det slutar med att vi försöker få ut hästarna och hon gör sitt bästa för att de absolut ska stanna inne i stallet. Annars vill hon gärna hjälpa till när hästar ska drivas och då brukar hon alltid försöka driva hästarna åt helt motsatt håll. Våra hästar bryr sig dock inte nämnvärt om henne, för det mesta. Nedan ser ni ett bildbevis när så nte är fallet. Jósef och Alice kom aldrig överens och han blev stundtals tokig på henne när hon sprang och hetsade honom när han blev longerad. Tur för Alice så är hon både snabb och smidig, så hon klarar sig alltid utan skråmor.

Det finns nog ingen som träffat Alice som inte gillat henne, hon är världens snällaste och kärleksfullaste hund och vill alltid vara med och vara nära. Lyckan är att när man lägger sig på golvet och gosar med henne. Då mår hon som bäst!

Posted in Gården, Övriga djur | Lämna en kommentar

John leker tittut med Viva.

Unghästar är lekfulla och nyfikna. Det fick vi bevis för när John ställde sig bakom en tall i storskogen och lekte tittut med Viva. Hon var mycket förtjust, se bara bilderna nedan.

Posted in Föl 2011, Viva | Lämna en kommentar

Äntligen är bokstäverna på plats!

I måndags var det jag som fick arslet ur vagnen och hämtade spik, hammare och ridbanans inköpta bokstäver och spikade upp dem längs med ridbanan. Inte en dag för tidigt och snyggt blev det också.  Nu kan vi äntligen rida lite korrekta ridvägar, det är bara banmaterialet som måste åtgärdas lite också, men det går inte att lösa med en hammare och lite spik dessvärre.

Posted in Gården | Lämna en kommentar

Eros tävlingsdebut avklarad med bravur!

I söndags gick så Gladur och Bärbys påsktävling utav stapeln och jag och Eros skulle ställa upp i T8 och V5. Det var Eros första tävling och med tanke på att han inte gått särskilt mycket senaste året och är rätt rund om magen fortfarande, hade jag inte så höga krav på oss, utan mer att vi skulle känna på formen lite. Att tävlingen dessutom var på hemmaplan och i hemmaklubbens regi gjorde att tävlingen kändes som en stor kompisträff med lite ridning på köpet. Många bekanta ansikten var det!

Eros skötte sig prickfritt hela dagen, var cool och lugn mellan klasserna och gjorde sedan allt jag bad honom om, även fast han på slutet var rätt trött. Vilken fantastisk häst jag har! Mitt mål var att vi skulle visa upp oss utan större misstag och hamna över 5,0 och det lyckades vi med, med råge! I fyrgången som var först fick vi 5,83 totalt och ledde efter uttagningen. Så kul! Känslan att rida en egen uppfödning som är precis som skäddarsydd efter ens egna önskemål är häftig. Något som var tydligt under tävlingen är hur oerhört jämnbra Eros är  alla gångarter, med en särdeles fin tölt, som trots att han ännu inte är i form belönades med flera 6,5:or. Fina Eros!

I tölten var han lite tröttare och vi fick några uppbrott, men slutade ändå på poängen 6,1 och gick även där upp i ledning. Jag är så himla stolt över oss, vilka fina poäng. Jag bestämde mig för att bara rida V5 finalen och Eros kämpade på. Jag är säkert tjatig, men jag måste säga det igen. Vilken häst! Han kändes trött, men kämpade på och gjorde allt jag bad honom om. Vi fick inga poäng under 5,5 i finalen och några 6:or och 6,5:or och slutade på förstaplats med poängen 5,79.

Sen var både jag och Eros både trötta och nöjda. Vilken tävlingsdebut för Eros och vad nöjd jag är över min häst. Det finns väldigt mycket att finslipa på och både kondition och styrka måste bli bättre. Men tänk vad roligt det var! Och så många fina vänner som var på plats, stämningen var glad och trivsam och många fina ekipage fick vi se. Tack Gladur och Bärby för fint ordnad tävling! Här nedan finns ett antal bilder från tävlingen, klicka på dem så får ni upp dem i större format.

Posted in Eros, Foton, Tävling | 1 kommentar

Det här med att tävla..


Ella och Orka på tävling 1998 på Husbyöhn. Året efter kvalade de till SM i T2.

Tänk vad många tävlingar man har kuskat runt på under de här tjugo åren som hästägare. Jag måste tacka mina föräldrar som kört och ställt upp när jag tävlade som mest i tonåren. Vad skulle man göra utan sina föräldrar som ställt upp i alla väder? Att hålla på med hästar är verkligen en sport som tar både tid och pengar i anspråk. Men nu var det inte alls det jag tänkte skriva om.

Genom åren har det blivit en hel del tävlingar, även om det nu var sex år sedan jag tävlade sist. På söndag ska jag åter in på banan igen och det känns kul. Jag och Eros ska känna på formen lite och kraven är väldigt låga. Vi ska ha kul! Att tävlingen dessutom sker på ”hemmabanan” på Bärby och med hemmaklubben som anordnare, så känns det väldigt tryggt och odramatiskt.

Ella och familjens egna uppfödning Isak på SM 2002.

Jag minns min första tävling glasklart. Det var med min grisepassande supersnälla Sopi, när jag var nio år. Vi ställde upp i lätt tölt på en träningstävling på Tulka. Sopi grisepassade sig igenom hela programmet, förutom i galoppen då han också la in några bakutsparkar och korsgalopp. Men jag satt där, överlycklig över mina fina lilla häst och brydde mig inte nämnvärt över de inte alltför skrytsamma poängen, 1,6, men med domarkommentarerna ”BRA KÄMPAT!”.


Ella och Orka på Husbyöhn.

Sen gick det som tur var bättre och bättre och jag tävlade mitt fina fyrgågssto Orka tills dess att vi kvalade till SM i T2. I samma veva fick dock Orka spatt och det blev aldrig något SM för oss.

Efter Orka tävlade jag en del på Rán men framförallt på vår egen uppfödning Isak. Med honom kvalade jag till SM på vår andra tävling och det var en rolig och väldigt onervös SM-arta. Jag har nog aldrig varit så lite nervös inför en tävling som då. Isak skötte sig jättefint och vi kom på 13:de plats. Kul! Sen blev Isak såld och det dröjde ett tag innan jag tävlade igen.


Ella och Glitnir i a-final på Wången 2006.

2006 tävlade jag några gånger med min pappas hingst Glitnir, en helt fantastiskt rolig häst me dmycket gång som dock kände av en hel del hormoner när vi var hemifrån. Jag minns en final uppe i Wången när Glitnir hade snoppen ute hela finalen. Mycket pinsamt! Sen såldes Glitnir till Isa som fortsatt tävlandet på honom.

Och nu är det alltså dags igen. Efter sex år så ska jag tävla igen och det känns väldigt spännande. På sex år hinner det hända en del med tävlingsregler och tävlingsrutiner och kanske ska jag vara nöjd om jag lyckas hålla mig till reglerna och inte blir diskad. Det känns som ett bra mål. Nu får ni hålla tummarna för mig på söndag!

Posted in Film, I minnesarkivet, Tävling | 1 kommentar

Dessa ljuvliga fölningstider.


Glód med hingsfölet Amor i utestallet 2005

I år väntar vi bara ett föl på Snäcksjön. Det är Frenja som är dräktig med Kjarni. Eftersom Kjarni dog i höstas är fölet Frenja bär i magen hans sista. Frenja ska inte föla än på ett tag, men redan nu börjar man längta och tänka vad det är för liten typ som gömmer sig därinne. Jag har pratat med Frenja om att jag skulle bli väldigt glad för ett stoföl med en stor stjärn och gärna sådär vackert Glitnir-brun. Den beställningen borde hon väl kunna ordna?

Nedan är Frenjas bedömning, det är inte helt omöjligt att fölet som kikar ut är en fyrgångare av rang.

Frenja med Valdemar f. 2011 e. Skorri

Posted in Avel, Frenja, Föl 2012, valdemar | Lämna en kommentar

Tre helsyskon.

Det är roligt när man får följa de hästar man har fött upp även efter att de är sålda. För några dagar sedan fick vi kontakt med Vivas helsyskon (u. Glód e. Kjarni) Hrím och Amors nya ägare. Det fick mig att tänka på hur lika de tre helsyskonen sett ut som föl och de två äldre bröderna även som vuxna. Stora (Amor är upp emot 148 cm hög) , vackra och kolsvarta hästar.


Amor, bara någon vecka gammal-

Hrím, också bara någon vecka gammal-

Viva, några dagar gammal.

Det skulle vara roligt att få en uppställd bild på alla tre i jämförbar ålder för att se hur lika de ser ut rent exteriörmässigt. Amor är bedömd till 8,32 i exteriör och förhoppningsvis blir Viva minst lika snygg!

Posted in Foton, Föl 2011, Glodavkommor, Hästar från Snäcksjön, Kjarniavkommor, Viva | Lämna en kommentar

20 år år med egen häst.


Malou på Hrefna och Ella på Nasi.

Det slog mig idag att det var ganska exakt 20 år sedan jag fick min första egna (islands)häst. Jag var åtta år, året var 1992 och efter flera år på ridskola så var det äntligen dags. Nasi köptes utav Jenny och Hreggi och i samma veva köpte min mamma det fantastiska första klass stoet Hrefna. Jag minns många roliga historier från våra första år med hästarna.

Som hur mamma allvarligt berättade att Hrefna var väldigt rädd för stenar och därför inte ville passera dem. Hon hoppade då av och ledde Hrefna förbi. Något Hrefna snabbt insåg var ett smidigt sätt för att slippa arbeta.. När mamma dock insåg Hrefnas lilla knep och sa till på skarpen, så visade det sig att Hrefna inte alls var särskilt rädd för stenar..

Eller när vi var ute och red första gången när vi fick hem hästarna och tog med oss vår sprättiga dalmatiner Molly som vi hade då. Molly for mellan benen på hästarna, både framför och bakom och tillslut skrämde hon livet ur båda två så hästarna gick omkull, vi föll av och hästarna sprang ut och ställde sig på traktens geggigaste, nyplogade åker. Om jag inte minns helt fel hade både jag och mamma på oss våra snygga beiga ridbyxor..

Hrefna, Ella och Nasi.

Eller den gången då vi var ute och red på Bärby och en and flög upp från ett dike så att Nasi blev rädd och hoppade åt sidan och jag föll av. Då uppstod ett problem. Jag kunde inte komma upp själv, åtta år och lite omskakad efter avramlingen. Men mamma var inte heller säker på att hon skulle kunna hoppa upp själv, så hon ville inte hoppa av och hjälpa mig. Till slut red Maria Cambrant förbi och hon fick assistera mig upp och sen kunde vi fortsätta vår ridtur.

Nasi visade sig vara lite för tuff för mig, så honom hade inte kvar så länge. Vi köpte istället Sopi, en genomsnäll grisepassare som jag hade väldigt roligt med i flera år, men det får jag skriva om i ett annat inlägg, idag är det 20 år som hästägare jag firar!

Posted in Allmänt, Foton, I minnesarkivet | Lämna en kommentar