..till en uppfödares höjdpunkt på året. Det må fortfarande vara några månader dit, men i februari börjar vi avvänja fölen från stona och det känns på något vis som smygstarten på årets höjdpunkt och stora skälva – fölningsäsongen.
Det må vara en höjdpunkt, men det är också en tid fylld av nervositet och sömnbrist. För det mesta går allt bra och både ston och föl klarar sig på det stora hela, själva. Men själva vetskapen om att saker och ting så lätt och snabbt kan gå fel gör att det inte går att andas ut förrän alla fölningar är avklarade.
Vi har ett hyfsat väl inarbetat system för att göra själva vakandet så smidigt som möjligt. Vi mäter mjölkens PH och vi använder Birth Alarm som ringer upp mobilen när stoet lägger sig på sidan. På natten går det sto som närmar sig fölning i en stor lösdrift med kamera så att vi enkelt kan kolla i kameran på våra mobiler när larmet går för att se om det är fölning på gång. Är det fölning på gång smiter vi försiktigt ut och följer med i förloppet på plats tills dess att fölet har rest sig och diat och helst att efterbörden har släppt också.
Ju fler fölningar vi har på gården, desto nervösare tycker jag att jag blir, men rent statistiskt sett så har i stort sett alla fölningar gått enligt regelboken.
I år väntar vi sex föl på gården, varav fem egna.
Brösarpsgården Ljufa från Askagården och Toppur frá Audsholtshjáleigu
Venus från Snäcksjön och Hávadi frá Haukholtum
Stella från Sanda och Hávadi frá Haukholtum
Hekla från Karlsro och Oddur från Norrhamra