Tankar kring höstmötet.

Tankar kring höstmötet.

Under helgen gick årets Höstmöte för SIF och SIF Avel av stapeln nere i Linköping och vi var på plats dels för att ta emot Svalas elitpremie för avkommor och för att ta del av information, nyheter, diskussionen och en liten sammanfattning av året som gått för vårt förbund. Ella var även med på ordförandekonferensen på söndagen, då hon sitter i Gladurs styrelse.

Två glada pristagare av Svalas elitpremie!

Lite reflektioner från Höstmötet; för avelsnördar så är det alltid spännande att höra hur arbetet inom aveln ser ut och utvecklas  Jag hade gärna hört mer av Heimir då jag, liksom han (vad det tycks) gillar statistik. Positivt att trenden med visade hästar går upp och även att antalet medlemmar i SIF ökar. Spännande med satsning på fler visningstillfällen under 2018 (10 stycken om jag inte minns fel), geografiskt hade jag personligen gärna sett någon mer i mellansverige (då räknar jag inte  till mellansverige..!) då jag räknade till fem visningar i södra Sverige (Margaretehof x2, Backome, Mönsterås och Axevalla) och bara en i mellansverige (Romme). Nu misstänker jag att mina geografiska uppfattningar om vad som tillhör ”södra Sverige”  kanske inte alla håller med om. Men rent konkret är det endast två (tre om man räknar med prova-på dagen i Lycksele som jag förstod det) bedömningar under hela säsongen som är belägna norr om Uppsala. Är det verkligen så att det är en sådan övervägande majoritet av hästar som ska till visning att 70-80% av dem befinner sig mellan Stenholmen och Magraretehof rent geografiskt?

Fler bedömningar 2018. 

Det var spännande att höra om Worldfengur och dess utveckling samt framtidsplanerna för databasen. Det är nog fler än jag som ser fram emot appen som ska lanseras nästa år (eller vad säger du Sebastian?)! 

Att höra om hur forskningen påverkar hur avelsbedömningssystemet med största sannolikhet kommer att utvecklas var också roligt. Mer sådant! Där forskningen kan visa vad som hänger ihop exteriört med goda ridegenskaper. Som jag förstod det så har det tydligt visat att poängen för rygg och länd är för lågt viktad och kommer höjas procentuellt i framtiden då vikten av en god överlinje inte helt förvånande visat sig påverka gångarterna i hög grad. Det var också spännande att mankhöjden tycks ha nått sin optimala nivå i kombination med gångarternas utveckling. En häst kan inte vara hur hög som helst utan att det påverkar gångarterna negativt. Optimala höjden om jag minns Thorvaldurs slides korrekt låg inom 137-147 cm i mankhöjd. Avelsmålet idag (tillskillnad mot de senaste 25 åren) syftar ju inte till att höja mankhöjden ytterligare, utan vill ha en mankhöjd på 135-145 cm.

Viktor från Snäcksjön – enbart fyra år men redan väldigt stor, ca 147 centimeter. Och visst märks det på tiden han behöver för att växa i sin kropp!

Glädjande även att höra om tankarna kring totalpoäng för fyrgångare respektive femgångare och hur gångartskvalitet hör ihop och påverkas av olika gångarter. Jag tyckte att det förslag som Thorvaldur presenterade som ett alternativ för att få en mer rättvis bild av fyrgångare var att ha två olika totalsiffror för alla bedömda hästar. En där passen är inräknad och en där den inte är det. Då skulle det helt plötsligt också bli intressant att se hur alla högt bedömda femgångashästavr egentligen presterat i övriga gångarter och kunna jämföra dem på även det planet. Jag vet själv hur lätt det är att stirra sig blind på totalsiffror och glömma bort siffrorna för delmomenten. Det faktum att en fyrgångare med 8,0 för allt utom för pass får enbart 7,5 för ridegenskaper är ju hyfsat orättvist om man bara tittar på totalpoängen. När en femgångare med 9,0 för pass kan ha sviktande siffror i övrigt men ändå hamna på en fin totalpoäng.

Apropå fin fyrgångsbedömning så fick Vakandi från Juse pris för högst bedömda svenskfödda valack undan svenskfödda föräldrar. Eftersom vi äger/deläger båda Vakandis föräldrar och väntar ett helsyskon så kändes det lite extra roligt för oss!

Andra intressanta diskussioner är hur vi ska tänka kring de yngre hästarna (främst fyraåringarna) på visningsbanan. Är det rimligt att kräva samma saker av dem som av en fullvuxen häst eller kan vi mildra kraven för att få tex 8,0 för en fyraåring? Jag tycker det. Då skulle en fyraåring som fortfarande är lite rå kunna visas ute rädsla för katastrofpoäng bara för att tempo och styrka kanske fortfarande saknas i de olika gångarterna.

Saga från Snäcksjön fick en fin bedömning som fyraåring. Det vore spännande att se vad hon skulle få för siffror idag, med mer styrka och tempo. Ryttare och ägare Emelie Hedenskog.

På ordförandekonferensen var det spännande att få ta del av hur olika klubbar jobbar med att behålla och välkomna nya medlemmar till klubben. Där finns det mycket att göra för att skapa lokalföreningar som faktiskt får engagerade och nöjda medlemmar. Ett gemensamt problem är dock att det är för få generellt som kan tänka sig att jobba och driva frågor i föreningarna vilket gör att ett fåtal personer får dra ett stort lass. Jag vet att fallet är så i Gladur där det verkligen finns utrymme för eldsjälar att ta plats och driva projekt som skulle komma många till gagn. Är du sugen på att engagera dig så är du mer än välkommen! (Vi i ungdomsutskottet vill gärna ha lite påfyllning tex!)

Rolig, lång och informationsrik helg. Jag hoppas fler åker dit nästa år!

Världens bästa Eyvi blev nominerad till årets avelvisare i år igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *