Inget går upp mot en hö-leverans! Särskilt om delar av den – gärna mycket av den!! – genast kommer ut i höhäcken. Äta är livet! Och äta bör man hela tiden, med ytterst små och korta pauser! I varje fall inte om man är häst.
Det är underbart rogivande att höra hästar tugga! Då lägger sig friden i mig med.

Björn kom med kärran full med balar och lastade in dem i höförrådet. Han är så himla gullig och gör en gång mellan hörullarna, så att vi kan komma fram till fönstret och slänga ut hö i häcken utanför. Stort Tack Björn! Höhäcken är en mycket piffig lösning på fodringsproblemet som ofta kan vara ganska tungt, att lyfta, bära och släpa. Det är bara att sticka högaffeln i höet och hiva ut det genom fönstret. Sen fördelar man höet längs hela höhäcken. Enkelt och lätt, helt i min anda!
Höhäcken sedd utifrån. Vattar lyfter blicken för det kortaste av ögonblick, för att kolla in vad jag håller på med, innan han dyker ner i höet igen..
12 rullar med hö och sen är höförrådet fullt. Det doftar ljuvligt. aaaah 🙂
Spännande dofter, de måste undersökas… Sixten tar sin inspekterande uppgift på djupaste allvar.