Hästar på rymmen.

När jag kom hem från island var något av det första jag mötte hemma på gården, tre lösa unghästar. Tydligen har dessa utbrytarkungar tagit sig ut ur hagen tidigare men med en hink kraftfoder följde de mig snällt in i hagen igen. Jag pulsade genom meterdjup snö och hittade ett träd som fallit över tråden och lagade staketet. Allt var frid och fröjd, trodde jag. Så för någon dag sedan, vid tio-tiden på kvällen ringde polisen. Lösa hästar på Öregrundsvägen (en vältrafikerad 90-väg) i beckmörkret lät verkligen inte roligt. Vi körde dit, välutrustade med kraftfoder hink och grimmor, fortfarande inte…

Med mulen djupt försjunken i höet

Inget går upp mot en hö-leverans! Särskilt om delar av den - gärna mycket av den!! - genast kommer ut i höhäcken. Äta är livet! Och äta bör man hela tiden, med ytterst små och korta pauser! I varje fall inte om man är häst. Det är underbart rogivande att höra hästar tugga! Då lägger sig friden i mig med. Björn kom med kärran full med balar och lastade in dem i höförrådet. Han är så himla gullig och gör en gång mellan hörullarna, så att vi kan komma fram till fönstret och slänga ut hö i häcken utanför. Stort Tack…

Nu är det vinter – stoflocken är hemma!

Igår var det dags för stoflocken att flyttas från sommarhagen nere vid havet till vinterhagen uppe i skogen. Sommarhagen ligger fantastiskt någon kilometer längs med kustlinjen till Kallrigafjärden vid min pappas gård och förbi min farbrors gård. Hästarna har det helt fantastiskt där men när kylan börjar komma gäller det att få hem dem innan det blir is på fjärden. Så igår var det dags. Då hagen ligger några kilometer längre in på "byvägen" så har vi några gånger gått med hästarna, det är smidigare än att ta på sig det spännande projektet mata in dem i transport och åka…

Äntligen har vi ljus igen!

När de mörka tiderna nu tågar in var det så äntligen dags att byta lampor på ridvolten. De senaste åren (!!!) har det stått på vår "att-göra-lista". Problemet är ju bara att de där lamporna sitter så förbaskat högt upp och ingen har varit sådär väldigt sugen på att klättra upp med stege. Nu kom dock pappa på dne goda idén att använda traktorn och John stod i beckmörker och regn och skruvade ner de gamla lamporna som gjort sitt och skruva upp de nya. Och varde ljus! vilken skillnad att kunna rida efter mörkrets inbrott. Jag hade glömt hur…

Dessa härliga kardborrar

Nu kommer tiden då alla hästar är fulla med kardborrar. Det ser inte klokt ut, är ett heltidsarbete att få bort och sen ser de likadana ut dagen efter. I år har tydligen hemmahagen översållats med de här små barrliknande tistlarna och jag har en känsla av att det kommer krävas många timmar med stort tålamod under den här hösten..

Rent släp – check.

Nu är hästtransporten rengjord ordentligt. Tack gud för högtryckstvätten med hetvatten! pappa och John gjorde en insats och nu är den så ren både in och utvändigt att det kommer ta emot att köra hästar i den..

En dag på landet.

Jag har tidigare skrivit om att det alltid finns något att göra när man bor på en stor gård. En dag i förra veckan visade prov på det. Jag startade min dag med att valla unghästarna ut ur deras nuvarande hage till en hage på min pappas gård, där de ska gå några dagar. När man har fem unghästar och bara en vuxen och ledbar, så kan det gå hur som helst när man kommer ut ur hagen och hela världen ligger framför deras fötter. Men de skötte sig prickfritt. Pappa ledde Glód och hade en hink som han skramlade…

Stoflocken.

Det är så roligt att se hur fint hästarna har det i sin stora sommarhage. Nu när Kveilja är hemma också så är de en härlig liten grupp. Snart ska den även förstärkas utav Litla-Bergthora som går hos oss på unghästbete. Det är roligt att se unghästarna växa och utvecklas till trevliga, starka individer. Såhär på sommaren gärna lite betesrunda dessutom. Något vi är bortskämda med på Snäcksjön är stora och härliga hagar där hästarna har det bra. Så ska ett riktigt hästliv se ut!

Highland Cattle

I hagen där unghästarna går, går även pappa Lennarts Highland Cattle. Han har en flock på 15 djur och de och hästarna kommer fint överens, fat det är hästarna som bestämmer. Korna är inte tama men väldigt nyfikna så de kommer gärna fram och kikar vad man håller på med när vi tittar till hästarna. Och visst är de vackra (och respektingivande!) med sina stora horn och långa päls?

Vilket skitjobb!

När Perlas lilla adoptivföl var liten fick de båda gå inne i trädgården så att vi kunde ha bra uppsikt över dem och så att de samtidigt fick vara ifred från de andra hästarna. Det fungerade jättebra men resulterade i att vi under försommaren haft en ganska vildvuxen mer hagliknande trädgård. Nu när Perla och fölet går tillsammans med Vaki så tog vi tag i trädgården och började med att mocka den. En hel del bajs blev det och tid tog det, men efter lite jobb med både gräsklippare och trimmer, ser trädgården riktigt fin ut igen.