Upplandsmästerskapen 2012 – den långa versionen.

I helgen var det dags för min och Eros andra tävling och första start i öppen klass. mitt mål med tävlingen var att vi skulle testa de öppna klasserna, att jag skulle känna mig nöjd med vår insats samt få poäng för att se var vi befinner oss just nu och för att kunna jämföra med i framtiden. Än har Eros inte styrkan för riktigt kort eller ökat tempo, framförallt inte på bana. Eros har en fantastisk ökad tölt, men än inte i kontrollerade former.

Vi hade inte jobbat något med steglängdsökningar och nedtagningar på bana, så det var verkligen spännande när det var dags att rida in på banan för uttagningen i T3.

Jag kan väl bäst beskriva vår prestation i de tre olika momenten i T3 såhär:
Kort tölt – Medeltempo, spänd ryttare, häst som vägrade lyssna på förhållningar..
Ökningar – medeltempo på kortsidorna, medeltempo+ och lite galopp på långsidorna..
Ökat tempo – medeltempo+ och galoppinslag.
Ja herregud vilken ritt. Bitvis blixtrar det till och han kändes superflott, men jag insåg snabbt att jag tagit för tunga boots och att jag måste tagga ner betydligt inför fyrgången, rida mer (men kanske göra mindre) och tänka mindre.

Vi fick 5,0, hamnade på en sjätteplats och jag var överlag missnöjd med vår prestation. Inte för att vi fick ”dåliga” poäng, utan för att jag kände att vi kunde bättre och jag borde visat fram Eros mycket bättre.

Till fyrgången var jag mer fokuserad på att ha roligt och få ner tempot ordentligt i korta tölten och helt plötsligt så kände jag att Eros och jag kommunicerade lie bättre. För att vara pedagogisk så kör jag samma sammanfattning som i T3:n
Kort tölt – Kändes mycket bättre än i tölten, lägre tempo och mindre bråk om densamma
Trav – Svagt sväv, men tempo och grundformen kändes okej. Han kändes som om han var med mig.
Skritt – Helt okej, belönades med 6,5 av flera domare.
Galopp – Rundade sig fint, men jag tyckte att det kändes som om vi skenade runt banan, dock så insåg jag att vi höll samma tempo som medtävlande och känslan var att det gick snabbare än det faktiskt gjort. belönades också med 6,5:or
Ökad tölt – Här var Eros lite trött och jag hade bestämt mig för att dra ner tempot ordentligt för att slippa galoppinslag. Det blev mer springit än bärigt, men en bit på slutet kändes riktigt fin.

Jag red ut med ett stort leende i ansiktet, för nu kände jag att vi hade gjort vårt bästa. Absolut inte en felfri ritt, men en ritt jag kunde vara mycket nöjd med. Vi fick poängen 5,63 och låg på andra plats i uttagningen.

Vår söndag började riktigt dåligt. En felställd alarmklocka slutade i panikkörning till Uppsala och tack vare Sofie Lindgren (TACK Sofie!) som såg till att Eros blev veterinärbesiktad hann vi. När vi kom till platsen hade tävlingen startat en halvtimme tidigare än det stod i programmet dagen innan och en final var struken, så min b-final var näst på tur. PANIK! Jag sprang till stallet, bara för att mötas av informationen att Eros fastnat i ett hönät under morgonen och våra boxgrannar klippt ut honom (Tusen tack Nina och Tomas!). Eros var dock obrydd och kändes fin i alla ben, så jag kastade på alla grejer, upp på hästen och iväg till collectingring, mycket stressad. Bara för att få reda på att en ryttare strukit sig ur a-finalen och petat in mig i den direkt. Vilket antiklimax. Så det var bara att sadla av, klappa om stackars Eros som dock var cool som en filbunke och ta det lugnt inför a-finalerna. Jag kan påstå att en tävlingsdag kan börja bättre.

Men å andra sidan kände jag mig väldigt cool inför första finalen som var a-finalen i fyrgång. Jag hade startat i Eros bästa varv, höger, men i finalen blev det vänstervarv, vilket jag visste skulle resultera i en aning sämre trav och galopp. Men vi gjorde ett jättebra jobb. Kort tölt – tempot i korta tölten blev mycket bättre och belönades med 5,5 rakt igenom. Traven – kändes okej, om än med svagt sväv och han började smida mot slutet, han var en aning styvare i kroppen.
Skritt – Skritten kändes bitvis riktigt bra, men är en gångart som är lite svår att rida. Fick mellan 5,0-6,5.
Galopp – Jag red på en aning mer men precis som i traven blir vänstervarvetlite styvare. Fick poäng mellan 5,5 och 6,5.
Ökad tölt – Bitvis jättefin, om än lite lågt tempo. Slog upp någon gång, svårt att hålla balansen i kurvorna. Sadeln åkte fram jättelångt i galoppen, för första gången och jag hamnade inte i någon fördelaktig position. Men Eros kämpade på.

Var så oerhört nöjd med oss båda efter finalen, Eros kämpade och gjorde allt jag bad om och jag red och hade roligt.

I fyrgången behöll vi vår andraplats och gick ut på 5,67. Duktiga Eros! Och vilken bättre kondition han har nu sen tävlingen på Bärby i påsk, det är som en annan häst.

I töltfinalen låg vi på femteplats och mitt mål var att vi skulle utföra ett bättre program än i uttagningen och att jag skulle vara nöjd med vår prestation när vi lämnade banan. Sen kändes det väldigt fint, framförallt i jämförelse till uttagningen.
Kort tölt – Mycket bättre tempo och kontakt. Det gick fortfarande för snabbt, men nu var vi på vår nivå. En 5,0, resten 5,5
Ökningar – Även ökningarna kändes mycket bättre och stabilare, även om det är lätt att bli lite övermodig i ökningarna. 5,0-6,0
Ökat tempo – Bitvis fint tempo men lite osäkert i kurvorna. Eros ar lite trött men var en riktig stjärna som gjorde sitt bästa. 5,0-6,0

Jag hade absolut ingen koll på vad de andra hade fått, jag låg ju femma och tänkte att jag kanke hade ridit upp mig till 2-3:de plats, men hade som sagt ingen koll. När jag sedan blev inropad som segrare på 5,56 så var jag helt ställd.

Så schysst Eros är, som så bussigt ställt upp genom hela helgen, vi fick ett fint ärevarv i ett segertäcke från Agria.

När jag var på väg ut från banan så började helgens i mina ögon mest prestigefyllda pris delas ut, tävlingens Feather Price. Döm om min förvåning, chock och glädje när mitt namn ropades upp! Jag blev nästan tårögd när jag åter fick äntra banan för att ta emot det fina priset.

Så jag åkte hem med en hög med känslor, fina poäng, rosetter och en trött häst i bagaget (fast Eros stod faktiskt i släpet). Vilken helg. tack John och Christina för foton och hästskötarhjälp samt hejarklack, det hade blivit mycket mer tungrott utan er. Roligt att vara på tävling med många glada ansikten, både gamla och nya bekantskaper.

3 thoughts on “Upplandsmästerskapen 2012 – den långa versionen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *