Tömkörningen gör under.

Tömkörning är ett sånt fantastisk komplement till ridningen (ja, jag vet att jag tjatar..) om man bara får lite pejl på hur det ska gå till. Jag kan verkligen rekommendera alla som är nyfikna på att jobba mer med sina hästar från marken att gå en kurs i just tömkörning, för det är en ädel konst. Allt du kan göra från ryggen kan du göra via tömmen, men det finns en risk att man använder för spänd töm och därigenom blir för hård i handen. Vid tömkörning med längre töm så ska tömmen vara slak och det är tömmens vikt som ger kontakten med munnen. Jobbar man med kortare töm blir det dock lite mer direktkontakt i tömmen och det är väldigt viktigt att man är mjuk och följsam hela tiden.

I går jobbade jag med Vilja inne på den kvadratiska longervolten i töm. Jag hade innertömmen direkt från handen till bettet och yttertömmen via tömkörningsgjorden till bettet. Vilja har blivit väldigt stel och det har bland annat försämrat hennes skritt. Skritt, en gångart som man gärna förbiser i träningen. Man nöter gärna på med tölt och trav och löser olika taktproblem samt försöker på olika sätt förbättra och stärka gångarten. Men skritten ses ofta mest som en paus-gångart. Man värmer upp och ner hästen i skrtt och förbereder inför andra gångarter samt vilar i skritt. Sällan har jag sett någon rida en lektion exempelvis och bara jobba på att förbättra skritten. De gånger man fokuserar på skritten är oftast på grund av att det krävs för att exempelvis få en fin övergång till tölt osv.

Men jag bestämde mig alltså för att lägga mest fokus på skritt och gav Vilja en liten volt i volten att jobba på i just skritt. Hon fick hålla en fin böjning genom hela kroppen och hitta sin balans och ett avslappnat men energiskt steg. Det låter enkelt, men tog ett bra tag i båda varven. Vilja är inte jättemycket tömkörd så jag höll mig till grunderna och skillnaden i början utav passet och slutet var stor. Att få hennes överlinje att jobba och slippa se den där antydan till underhals som hon skaffat sig tex. Dessutom så blev traven som jag jobbade lite i på slutet så mycket bättre. Hon kunde runda sig och länga halsen men kanske framförallt hålla balansen trots att volten var rätt liten. Jag minns hur det var i våras när jag löslongerade henne och allt hon visade upp var pass, pass och åter pass så fort det var böjt spår. Inte särskilt kul.

Jag tror att ett intensivt arbete för att få henne att jobba rätt och i balans, kommer göra underverk för henne. Jag vill hitta tillbaka till den där flotta hästen som hade fyra rena och lättväxlade gångarter. Passen finns ju också där, men den har vi inte grejat med så mycket.

Ser fram emot den dagen då hon kan galoppera på volt och bära sig själv, men det kommer nog ta ett bra tag..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *