Apropå hundar och katter..
Den här bilden har några år på nacken och är på vår förra hund Olivia och förra katt Leo, som verkligen tyckte om varandra. Jag tycker båda ser rätt nöjda ut, eller hur?
Berättelsen om lille Einar.
För ganska många år sedan föddes Einar, en liten Highland Cattle kalv, utav en av pappas kor. På en gång märkte vi att Einars mamma inte lät Einar dia och han gick ner sig ganska snabbt. I samrådan med veterinär bar vi in lille Einar i en box i stallet, hängde upp en värmelampa och startade operation "rädda Einar". Gud vad vi kämpade. Jag nästan bodde i stallet hos Einar, satt där med en termos te tillsammans med dalmatinern Olivia, som försiktigt kröp upp höet och la sig intill Einar. Vi matade och matade, varannan timme fick han mjölkersättning. Einar…
Till havs!
Jag måste bara dela med mig utav de här härliga bilderna på vår gamle kung Kjarni från hans sista sommar i livet. Han gick nere i sommarhagen vid havet och min farbror samt John förevigade honom på hans favoritplats i hagen. Längst ute på båtbryggan. Jag kan tänka mig att vissa sommargäster blev lite förvånade när de kom ner till båten och fick se sin nya brygg-kamrat.
Vinterlängtan.
När man ser sådana här bilder, visst får man lite vinterlängtan då? Jag vet att det är nästan spöstraff att längta till vintern när solen skiner i september. Men jag hoppas verkligen vi får en kall och snörik vinter, jag älskar det! Dessutom innebär vintern att dte är slut på insektsplågan för hästarna och det är värt en hel del.
Det här med att tävla..
Ella och Orka på tävling 1998 på Husbyöhn. Året efter kvalade de till SM i T2. Tänk vad många tävlingar man har kuskat runt på under de här tjugo åren som hästägare. Jag måste tacka mina föräldrar som kört och ställt upp när jag tävlade som mest i tonåren. Vad skulle man göra utan sina föräldrar som ställt upp i alla väder? Att hålla på med hästar är verkligen en sport som tar både tid och pengar i anspråk. Men nu var det inte alls det jag tänkte skriva om. Genom åren har det blivit en hel del tävlingar, även…
20 år år med egen häst.
Malou på Hrefna och Ella på Nasi. Det slog mig idag att det var ganska exakt 20 år sedan jag fick min första egna (islands)häst. Jag var åtta år, året var 1992 och efter flera år på ridskola så var det äntligen dags. Nasi köptes utav Jenny och Hreggi och i samma veva köpte min mamma det fantastiska första klass stoet Hrefna. Jag minns många roliga historier från våra första år med hästarna. Som hur mamma allvarligt berättade att Hrefna var väldigt rädd för stenar och därför inte ville passera dem. Hon hoppade då av och ledde Hrefna förbi. Något…