Snäcksjöns Islandshästar

Igår red vi upp på "fjället" (som inte är något fjäll, men lite ironiskt kallas så pga en kulle i den enorma hagen) för att kolla hur hästarna har det. Det gäller att ha lite koll på hullet på hästarna för att veta när det är dags att börja fodra unghästarna och fölstona med hö. Än så länge behövs de inte, de är alla tjocka och fina. Vi fick lite problem med räknandet dock. Vi räknade och räknade hästarna, jag fick olika resultat varannan gång men 42 var en siffra både jag och Eggert återkom till. Dessvärre ska det vara…

Kakali och jag nöter på med rädsle-träning. Vi har fortfarande mycket kvar att jobba med, men skillnaden är enorm. Han är panisk bakskygg och väldigt rädd för hastiga rörelser. Det är det vi tränar mest. hastiga rörelser och att vänja sig vid att saker tar på honom, även på rumpan och bakifrån och oförberett. Igår utsätte jag honom för två ytterst prassliga plastpåsar och det dröjde en liten stund innan det ens gick att komma nära honom med dem. När vi slutade för dagen gick han över dem utan problem och jag fick ta på honom med dem över hela…

Såhär fint kan man ha det på tredje advent. Och på fredag kommer jag hem, så fjärde advent får jag fira hemma. Idag ska jag öppna julmusten jag tog med från Sverige. Fest!

Segull har parkerat på en praktisk plats. I balen. Då kan man vila och äta samtidigt.

Fick den här bilden av Sigrún som Pauline tog när hon var här. Fin. Marilena på Ferdalangur, Eggert på Stilling, jag på Hvinur och Anne på Segull.

Apropå att Eggert börjar tappa greppet, så red jag Draumur i måndags, övertygad om att det skulle bli sista gången eftersom Draumur annars bara rids av Eggert. Jag var förövrigt förvånad över att jag fått rida honom helt med egen plan under hela tiden han var borta. Det är inte så många som fått rida honom och jag hade liksom varit glad och mer än nöjd om jag fått prova honom bara en gång. Men, i tisdags hann Eggert inte ut och rida och då sa han att det var fritt fram för mig att rida Draumur. Det var konstigt,…

Eller ja, på bilden är jag för ögonblicket tyst, men visst är vi bra fina i min lilla kyrkokör här på Island? Och vet ni hur krångligt det är att sjunga klassiska julsånger på isländska? Krockar i huvudet.

Eggert och Sigrún är tillbaka på gården och det har varit full gas sen de kom hem. Första dagen spenderade vi i fårhuset och där skulle vi kolla vilka vilka får som var brunstiga (heter det så om får?). Med 250 får så tar det lite tid, speciellt när man använder sig utav en bagge i koppel som tyckte det hela var oerhört jobbigt. Han såg ut som om han sprungit ett marathon när han fick paus efter hälften, stackaren. Sen, när man vet vilka får som är redo så ska det börjas sorteras. Men först måste det givetvis planeras.…

Här kommer bildbevis på att jag fått styra runt den här gamle och fine traktorn här i fårhuset när det har varit dags för att stoppa in höbalar hos fåren. Är som ni kanske märker, mycket nöjd över detta. Ni skulle bara se hur otroooligt väl jag rattar runt den inne i ladan. Som ett proffs. Kanske kan det innebär att min utbildning i snöplogning hos pappa kan gå på lite mindre än de 5-10 år som jag har hört är det normala för att få kunna kalla sig snöplogare? Pappa, kanske kan det räcka med 3-4 år? Då är…