Nu är de äntligen hemma!

Nu är Fluga och Hörn på svensk mark och hemma på gården, så skönt!

Men det hela tog sin lilla tid. För alla som någon gång hämtat häst på Norrköpings flygplats kommer det kanske inte som någon nyhet att det där med att få med isg hästarna hem är en utdragen och tids-slösande process. Planet landade vid halv fem och jag och John var ner i Norrköping någon gång efter sju. Sen var det bara att vänta. 71 hästar hade anlänt från Island och det var nog en 30 släp på plats för att hämta hem sina nya stjärnor. Och vi väntade..och väntade. Under tiden fick vi våra transporter undersökta och jag lärde mig både en och två saker som jag inte tänkt på tidigare. Som att det är självklart att ha med sig en brandsläckare i bilen, alltid när man kör, men framförallt om man kör med släp. Det har jag aldrig tänkt på men fr.o.m. nu så ska den ligga i bakluckan..

Sen var det bara att vänta…och vänta.
Som tur var hade vi flera vänner och bekanta på plats så väntandet blev åtminstone inte så tråkigt. Men när klockan började nära sig tolv och vi visste med oss att det tar ungefär 4,5 timme hem, då började det kännas segt. Dessutom längtade jag ju till att få träffa hästarna!

Till sist, när alla andra förutom Eyvi och Sofie och jag och John fått hämta sina hästar, så blev vi inropade runt klockan ett. Båda hästarna klev rakt på transporten och kastade sig över hönäten. Hörn såg dock en aning mer avslappnad ut än Fluga vars ögon var vitt uppspärrade. Vilken chock för dem! Efter lite småprat med dem verkade de finna sig i läget och vi kunde påbörja färden hemåt, då var klockan halv två.

Hästarna stod som ljus hela vägen upp och väl hemma, klockan sex på morgonen så fick de komma in i stallet när jag och John helt mosade fick några timmars sömn.


Fluga


Hörn

När vi fått sova några timmar och kunde hålla lite koll så fick de komma ut och det verkade uppskattas. De sprang omkring lite, rullade sig och ruskade av sig det senaste dygnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *