En perfekt dag.

Stora ord, minst sagt, men gårdagen var verkligen perfekt. Allt gick min väg och det var en sån där fin dag. Jag var glad, hästarna var glada, Eggert var glad, vädret var fint osv.

Efter att ha utfört lite småjobb i fårhuset på förmiddagen och pratat om gamla tider samt avklarat mockningen innan lunch, så var jag ute i stallet efter lunch och hade hela resten av dagen tillägnad åt att rida och träna hästar.

Jag började med Kakali, min lilla hare. Jag var så stolt när jag hämtade honom i hagen och han skötte sig prickfritt hela träningspasset. Tänk hur han var när vi var tvungna att ta in honom första gången när han bara var två år. Han var fruktansvärt rädd och slog mot allt som kom i närheten (jag åkte ju själv på två ordentliga smällar, har ärr än), otroligt bakrädd. Han var rädd, spänd och lite fräck. Dålig kombination. Han gjorde allt för att komma undan/försvara sig och med honom fick man alltid tänka ”safety first” och i början fick jag inte jobba ensam med honom. Igår gick det lätt att hämta honom i hagen, jag hade honom lös i ridhuset och han sprang lös bredvid mig och kom när jag kallade på honom. Han lyfte på alla hovar utan minsta spändhet och stod still helt lös när jag gick omkring honom, rörde honom överallt och drog med repet över honom. Sen är han oerhört uppmärksam i longeringen och håller fokus hela tiden på mig. Duktiga lilla Kakan! För att vara 3,5 år är det inga fantastiska saker han kan. Men för att vara Kakali är det näst intill otroligt. Det börjar bli dags för sadel!

Därefter var det Spölurs tur. Spölur har från början varit lätt och okomplicerad och det har inte ändrats efter hans dryga tre veckor ute på fjället. Vi repeterade allt från att ledas till att tömköras och han utförde allt med bravur. Vi avslutade med lite sidoförflyttningar typ skänkelvikningar och han överraskade mig med att genomföra dem prickfritt åt båda hållen. Härligt! Spölur har jag suttit upp på två gånger och han börjar bli redo för att ha ryttare på ryggen lite längre.

Blida gjorde mig inte heller besviken. Hon mindes likaväl som Spölur och Kakali vad vi jobbade med innan hon fick ledigt. Hon hade ett bett på mulen som hon var väldigt irriterad av och fick därför ledigt lite tidigare än de andra två, men skötte sig superfint. Även där repeterade jag allt från att ledas till tömkörning och sidoförflyttningar. Även hon impnerade på mig genom att genomföra allt bättre än innan vilan. Duktig häst!

Näst på tur var Hreyfing. Vad kan man säga om henne annat än att hon verkligen är en liten kanonkula (med betoning på liten). Vi jobbade först upp på ridbanan och sen red vi ut en sväng. Hon har inte ridits ut så många gånger och inte så många gånger med sällskap, ändå gör hon det och i stort sett helt utan problem. Även om hon bjuder framåt bättre på hemväg, men vem kan klandra henne. Hon både töltar och travar med mycket aktion och kvicka ben. Det kommer bli en jätterolig häst. Vi rider bara korta svängar eftersom hon både är ung och liten. Kort och kul.

Eggert kom ut och vi red tillsammans en sväng. Jag red Segull och han Draumur. Segull skötte sig så fint! Han har sådan otroligt bra trav och bjuder framåt neråt och tar i bakifrån. Precis så som man vill. Jag väljer att jobba med tölten på hemväg då vi har lite hjälp av bjudningen hemåt samt mycket svagt nedförslut. Och tölten var så fin idag. Med mer styrka..! Inte ens Eggert hade något att kommentera på det hela.

Näst på tur var Loftur, jag och Eggert red ut igen men vi red båda två lite mer självständigt. Loftur kändes mycket bättre efter träningen på volten i söndags. Träning ger färdighet som det heter. Vi hittade en trevlig form i traven och det var inte bara jag som var nöjd, Loftur frustade avslappnat och sträckte fram. Kul! Vi jobbade lite i långsamt tempo i tölt och försökte hitta en avslappnad överlinje och mjuk tygelkontakt. Bitvis gick det riktigt bra!

Sist ut var Hörpudis, som jag känner främst sen förra vintern då hon varje gång man skulle sitta upp bjöd på mini-rodeo. Vi började först från marken och hon var lite spänd inne i ridhuset och ”sprättig”. Väl uppe på ryggen så var hon dock jätteduktig. Hon har varit lite svår och vägrat att acceptera skänkeln och sparkat mot den, så planen nu är att få henne att bjuda framåt och rida väldigt kravlöst. Inte bråka med henne. Jag red henne mest för att känna på hur hon var så att hon inte skulle överraska mig med rodeotur när jag rider henne ut för första gången. Men det verkar lugnt.

Alla hästar skötte sig med andra ord perfekt. Då är det härligt att komma in på kvällen, hoppa in i duschen och sätta sig vid dukat bord (som dagen till ära bjöd på fölkött till och med. Mycket gott) och sen bara få slappna av resten av kvällen.

One thought on “En perfekt dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *